Läst klart uppsatsen och funderat

Jag tror att vi komplicerar saker i onödan angående bedömning av digitala uppgifter. Samma gäller som för analoga. Vad vi måste komma fram till är vad varje uppgift har för primärt syfte. Om syftet är hantverksmässigt kunnande (inom digitala arbetsformer "kunnande i programmet") så är det just DET som ska bedömmas. Om syftet är att visa på medvetenhet kring val av medie, material och tanke bakom produkten så är det DET som ska bedömmas. Om vi har en kurs i Photoshop och eleven inte behärskar programmet kan de inte få godkänt bara för att de tänkt bra. Samma som gäller för analoga tekniker.

Vissa saker inom bildämnet är oåterkalleligt tolkningsfrågor, det finns inga rätt och fel. Just därför måste vi ta vara på de saker som faktiskt är konkreta. Vissa material och tekniker är bättre till vissa uppgifter, det finns saker som pekar på om du kan teckna, måla och fotografera eller inte. Ibland kanske jag som lärare tycker att ett teknikval är fel och det är då elevens argument och uttryck kommer in. Om eleven kan argumentera för sitt val så att jag ser poängen, då får jag ändra mig. Men det funkar inte att bara säga "för att jag ville det" eller "för att jag tycker det är fint". Man måste först behärska reglerna innan man ger sig på undantagen. Om du har valt att inte skugga den linjen för att det ger ett specifikt uttryck så är det en sak, men om du har gjort det för att du inte behärskar skuggning så är det en helt annan.

Vi måste alltså både för oss själva och eleverna verkligen klart och tydligt fastslå syftet med en uppgift. Ett godkänt betyg betyder ju faktiskt att man behärskar det som står i målen BÅDE praktiskt och teoretiskt, inte att man gjorde sitt bästa eller tänkte rätt.

Elevernas arbeten och tankar kring dessa

Detta väckte hos mig åsikter som jag har haft tidigare angående hur mycket tid vi får att tillägna oss praktiska tekniker. Just Photoshop är ett viktigt program som jag känner att man definitivt skulle lägga mer vikt vid. Sociala medier som facebook, youtube, bloggar m.m kommer oftast min generation i kontakt med ändå. En grundgenomgång av dessa kunde nog vara bra men merparten av tiden borde ligga på praktiska övningar i bildbehandlings- och layoutprogram som Photoshop och Indesign.

Men det gäller inte bara digitala tekniker. Det känns som om vi i lärarutbildningen får väldigt lite praktisk övning. Med tanke på att det inte fanns intagningsprov när jag sökte in (det stod: "Inga förkunskaper krävs") så kan man ju inte förvänta sig att alla redan kan teckna och måla m.m på en tillräckligt hög nivå för att kunna undervisa i det. Jag känner till exempel att jag är ganska bra på att hantera bilder i Photoshop men jag känner mig absolut inte så insatt att jag vill undervisa i det. Vissa saker gör jag på det vis som jag har experimenterat mig fram till, det funkar för mig men är det rätt? Finns det bättre och smidigare sätt? Som lärare bör jag lära ut det korrekta sättet att göra saker på.

Förövrigt tycker jag att det är mycket gnäll. När vuxna människor hela tiden sitter och gnäller om att uppgiften är för svår, att man glömmer vad man gjorde på förra lektionen m.m så kanske man inte borde gå på ett universitet. Det är inte för alla. Och visst måste undervisningen ligga på en viss nivå för att man senare ska kunna genomföra sina kommande arbetsuppgifter. Om du har svårt för programmet får du öva på fritiden, precis som att du får plugga glosor hemma om du läser språk, så mycket eget ansvar måste man som vuxen kunna ta, speciellt om det är lärare man vill bli.

Det här känner jag igen!

Precis det här är vad jag har uppmärksammat när eleverna har jobbat med digitala tekniker, speciellt photoshop.

Citat taget från Anders uppsats:

”The computer allows the artist to focus more on the message, with less emphasis on the execution. The technicalities are handled so easily that it no longer becomes a question of how to do it, but indeed what to do. Making art is about making choices and establishing priorities, and the computer simply gets the encumbrances out of the way and lets the artist combine variables until his or her intentions are realized” (Joyce Wood 2004:189).

Efter att ha läst halva uppsatsen

Det första som slår mig är den ständiga hänvisningen till att man inte använder så mycket digitala tekniker i bildämnet. Jag måste nu dra slutsatsen att jag har varit på väldigt priviligierade skolor. På det estetiskaprogram där jag har vistats mest har eleverna hela kurser i bara photoshop och liknande program, Digital Bild är en kurs om 100p. Desutom finns inriktningen Media som nästan enbart fokuserar på digital bild. Jag hade ofta samarbeten med medialärarna när eleverna hade projekt så att både digitala och analoga tekniker kom till sin rätt. Utöver det så användes digitala tekniker nästan hela tiden när jag var på musikavdelningen, både under teorilektioner och praktiska lektioner. Om detta är en produkt av att utvecklingen gått extremt mycket framåt sen Anders skrev sin uppsats eller om det är jag som varit på extremt bra skolor vet jag inte, men skolorna jag har varit på ligger i små städer och det brukar inte vara de som ligger i framkant när det kommer nya tekniker.

Anders blogguppgift

Jag har fått i uppgift att läsa Anders Olssons uppsats "Bedömning och betyg vid undervisning i digitala bildmedier‎" och därefter blogga mina tankar kring den här. Om ni vill läsa om enbart det här och inte komma in på mina andra projekt väljer ni Anders Blogguppgift här till höger under Projekt.